Svårt med motivationen?

motivation2

Ibland känns det inte alltid lika lätt att ta sig upp ur sängen, eller att ta sig till gymet, eller att sätta på sig löparskorna eller att sätta sig och plugga, det ska gudarna veta (om dom inte redan vet det!!). Så vad ska man göra då? För mig funkar det att sätta upp mål. Ett stort och flera mindre på vägen fram.
Exempel: Jag satte upp ett stort mål, En Svensk Klassiker! Delmålen där är ju ganska självklara; Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan & Vansbrosimmet. När Jag bestämde mig för ”Klassikern” så var jag otränad, och den första saken jag skulle genomföra var Lidingöloppet. Tre mil löpning i en ganska kuperad terräng. Och jag som inte ens orkade springa tre kilometer!!! Jag kom efter lite letandes på nätet och efter lite pratandes med folk fram till att de tre milen borde kunna klaras av på c:a tre timmar.
Från början mätte jag inte hastighet och sträcka, utan bara tid. Jag satte upp målen att klara 20 minuter utan vila, 40 minuter utan vila osv. Innan loppet var jag uppe i c:a 120 minuter. Längre än så sprang jag aldrig innan jag stod på startlinjen, och det funkade! Jag lade in backträningar, intervaller och annat skoj i träning så klart. Allt för att vara så beredd som en amatör kan bli innan start! Tiden jag kom runt på? 3h 10 min.

Motivation då? Anledningen till att jag ville göra en ”Klassiker” var att jag ville utmana mig själv och få en bra anledning till att börja träna. Nu kör jag ju Vikt Väktarna, och där är invägningarna på mötena en jäkla bra motivator! Man vill ju inte stå still, eller ännu värre, gå upp i vikt och visa det inför coachen! Man har ju fått ett antal ”Pro points” som man ska hålla sig till, och gör man det så går man faktiskt ner i vikt! Har man då gått UPP i vikt har man ju troligen inte hållit sig till pointsen. Det kan ju naturligtvis ha andra förklaringar, men dom är både lätträknade och ovanliga! Men just invägningarna på Vikt Väktarna har gjort att jag snart är nere i min ”önskevikt”.

Sen kan det ju också vara så att det inte alltid räcker, eller funkar, med  uppsatta mål och motivation. Då finns det en annan sak man kan ta hjälp av och det kallades förr för ”jävlar anamma”, nu för tiden brukar man ju kalla det för ”pannben”. Man gör det liksom bara! De gånger jag blir tvungen att koppla in pannbenet för att genomföra min planerade träning, brukar vara de gånger jag känner mig mest nöjd efter träningen! Man har ”vunnit” över två saker; både över sig själv och över backarna i löpspåret!!!

Det finns ett antal videos på nätet med Eric Thomas, du har kanske sett någon. Ofta så får man se någon atlet träna eller några härliga naturbilder. Den video jag länkar till här, är inte i bästa ”kvalle” och ganska lång (14:20) men den är i original från när han pratar till studenter. Videon handlar om att nå ”success”, och sen i vilket område det än är spelar mindre roll; större biccar, rutor på magen, milen under 45, godkänt på tentan eller alla rätt på provet.
Se den och reflektera och bestäm dig sedan för vad som är viktigt i DITT liv!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s